Witchy McBitch

Oj, vart ska vi börja?! Jag upprörs av mycket! Sociala orättvisor, att förlora, idioter (ja, såklart i mina ögon, men ändå). Okunnighet, ignorans, egoism. Medger i och för sig att det kan finnas två sidor av samma mynt, definitivt gällande de sistnämnda tre punkterna, men jag återkommer med förklaring senare.

Blir irriterad på människor som tror att homosexuella skulle vara dåliga föräldrar och att det på något sätt skulle vara skadligt att de gifter sig. Här har vi ett ämne jag kan diskutera länge om! Nämn ETT skäl (bra skäl that is) till varför de skulle vara olämpliga som föräldrar? Vet inte hur många gånger man får höra att "barnet kan bli mobbat", men det är inte ett tillräckligt bra skäl! Först och främst för att blir barnet mobbat, då är det några föräldrar som inte gjort sitt jobb och uppfostrat sina barn till att vara fördomsfria, i den mån det nu går, men dessutom för att när det kommer till kritan kan ett barn bli mobbat på vilka grunder som helst! Att föräldrarna har en ful bil, att barnet har fel mössa, att det är längre än de andra. Ibland behöver det inte ens finnas en orsak, utan hierarkin uppstår oavsett yttre omständigheter.

Vidare så läste jag en artikel häromdagen, skriven av en läkare som tyckte att regeringens policy angående försäkringskassan var helt rätt, att de flesta som blir utförsäkrade förtjänar det. Vilken läkare med sitt huvud påskruvat rätt kan påstå någonting sånt? Enligt denna läkare så är de flesta som kommer in och mår dåligt fullt arbetsföra människor. Newsflash! De flesta går inte till en läkare om de är fullt friska. Snarare tycker jag att normen verkar vara att de flesta inte går till läkaren förens de knappt kan gå på benen, och ofta inte ens då. Men jag antar att denna läkare tyckte att såväl psykiska sjukdomar som oupptäckt cancer är bluff och båg. Herregud, om någon går till en läkare är väl det minsta den personen kan begära att den ska bli tagen på allvar? Ja, det finns hypokondriker, men återigen... Newsflash! Även det är en sjukdom. Bara för att det inte finns ett uppenbart fysiskt fel på en person betyder det inte att personen ifråga inte är sjuk och har problem att jobba hundra procent.


Oj, titta på klockan, jag måste snart börja jobba... Ehhh. Fast forward (jag skulle kunna skriva om saker som gör mig upprörd hela dagen!)


Mindre saker jag blir förbannad över... Folk som prompt ska ha två säten för sig själv på en överfull buss. Sätt er på inre sätet för i helvete, både för trafiksäkerhetens skull och för den stackare som får stå bara för att du behöver två säten till dig och ditt ego.

Personer som ska vara experter inom ett område, men som inte vill eller kan, se på nya fakta. Även exempelvis högskolelärare som inte kan hålla ordning på sina termer inom ett område. En essäfråga är inte bara 140 ord!

Människor som alltid, alltid, alltid kommer för sent, till och med till tider som de själva valt. Det är inte okej att behöva vänta i fyrtio minuter och sen få kommentaren "men du vet ju att vi alltid kommer sent, varför kommer du inte senare?" Jo, därför att det är vanligt jävla folkvett att komma i tid, och om man inte gör det hör man normalt sett av sig. Därför.

"Det är så synd om mig"-tävlingen. En person säger att de har ont i benet, med fel person i sällskapet får de snart höra att de minsann har ett brutet ben som inte går att laga. Eller att man säger till någon hur sårad man blev av deras beteende, och får veta att du har minsann gjort det här och det här mot mig, du har ingen rätt att vara upprörd nu (ofta brukar detta följdpåstående inte ens vara sant, hmm).


Ok ok... Jag måste nog sluta nu... När jag väl är färdig med de här löjliga rubrikerna så kommer nog min blogg att få heta Missnöjesbloggen - Arg och Upprörd.

Eller inte.


xoxo
/S

Är det någon som haft idétorka när de skrivit ner dessa punkter? Verkar faktiskt inte bättre. Fantasilöst!

Så, ett annat ögonblick alltså... Ja, jag vet inte. Vet inte om jag kan komma på så väldigt många omvälvande tillfällen som är värda att skriva om, så vi får väl ta något tillfälle som varit trevligt i största allmänhet.

Hmm... När jag och David nyss blivit tillsammans så bodde han i Oslo och vi turades om att hälsa på varandra. Kanske inte fullt varje helg, men det blev ganska många helger i alla fall. En helg när jag skulle hälsa på honom visade det sig att det var "Musikens Dag" i Oslo, något som varken David eller jag hade någon koll på.

För er som inte vet vad Musikens Dag är så betyder det att dom smäller upp en massa scener över hela Oslo där mer eller mindre stora band får uppträda. Lite som Göteborgskalaset varit, kanske man kan säga. Musiken varierar stort från till exempel reggae till riktig black metal.

Detta var i alla fall i början av sommaren, antagligen bland de första riktigt varma dagarna, så vi bestämde oss för att gå ut på stan och strosa omkring och bara titta. Det var mycket folk ute, som förväntat, men väldigt trevlig stämning. Alla uteserveringar hade öppet, plus några extra som satts upp enbart för detta tillfälle.

Det var allt som allt en bra dag. Drack någon öl i solen, åt en hamburgare med chips (!!) till, lyssnade på mycket bra musik och bara existerade en stund.

xoxo
/S

Ja, vi är ju i slutet av januari nu. Tycker månaden har känts lång, ändå så har jag haft fullt upp hittills. Lovar och svär att det känts som om vi borde ligga i alla fall en månad längre fram i tiden (vilket jag även råkade skriva på instruktioner till min kollega såg jag).

Började månaden uppe i Hälsingland, Delsbo närmare bestämt.. Dagen efter nyår var ganska lugn, vi åt middag med Davids föräldrar och hans bror. Inget mer rafflande än så. Levererade en platta folköl till Davids kompisar som fortfarande kalasade in det nya året. Sen dagen efter det så satte vi oss i bilen och körde ner till Göteborg igen.

Vad har jag då gjort sen jag kom tillbaka till Göteborg? Jo, det ska jag berätta för er. Jag har jobbat, jobbat, jobbat. Förra veckan var jag i Borås på skolan och fick lite uppgifter gjorda. Känns skönt att vi äntligen är inne på ett ämne som passar mig. Tänk att få organisera saker med hjälp av numeriska tabeller och undertabeller. Låter det inte underbart? #svampbobfyrkant

Davids kompisar och hans bror har varit här en vecka och bokstavligen talat härjat. När hans bror åkte i söndags kväll så påstod han till och med att han var trött på öl nu ett tag framöver. Det trodde jag aldrig att jag skulle höra ifrån honom!

Så, allt som allt så har det varit en hektisk månad. Lite väl hektiskt faktiskt, känner mig ganska slutkörd. Inte för att jag tror det kommer bli så mycket bättre i februari som är en av mina hatmånader på året. Februari och november brukar vara fruktansvärda!

xoxo
/S

Ångrar inte särskilt mycket. Kanske att jag inte är mer bestämd på vissa punkter, som till exempel vad jag vill göra av mitt liv och så vidare. Men ärligt talat, det är ju främst yttre omständigheter som påverkar det och ibland är det inte så mycket att göra åt saker som blir fel.

Anser ganskas ofta att det är bättre att ta en passiv ställning om dåliga saker händer och då låta tiden utvisa lite hur saker kommer att bli. Kanske borde man agera mer aktivt? Men det är nog bra att jag inte lägger mig i allt, jag är i alla fall ganska öppen med vad jag tycker om saker.

Skulle gärna gjort klart B-uppsatsen i Media- och Kommunikationsvetenskap, men jag höll redan på att stånga mig blodig mot examinatorn (som inte tyckte om oss språkvetare) så till slut lät jag det vara. Det var inte värt ansträngningen helt enkelt. Alla kan inte gilla en och när någon så öppet visar agg mot en så kan det vara lika bra att backa. Min personliga teori är att personen ifråga var språkblind och därför arg på alla som hade någon form av förståelse för språk.

Det är som sagt inte någonting som jag direkt ångrar, eftersom jag vet att jag gjorde vad jag kunde, men det är ändå något som skulle varit lite trevligt.

Nä, nu får det vara för idag. Arbetet kallar.

xoxo
/S

Suck, jag vet inte. Favorit hit och favorit dit. Vad är det här för frågor egentligen? Jag blir lite frustrerad, det känns som om dom är skapade för folk som lyckas komma ihåg saker.

Min favoritfödelsedag? Ja, jag vet inte. De senaste åren har jag inte ens firat min födelsedag. Årets födelsedag spenderades i en bil från Hälsingland till Göteborg, 10 timmar konstant (förutom ett snabbt stopp i Torsby för pizza).

Det brukar normalt sett föregås av minst en månads tjat om vad jag vill ha i födelsedagspresent, och jag har i vanlig ordning ingen aning. Jag blir glad för i princip vad som helst, så länge det inte är tal om köksapparater som insinuerar att jag faktiskt tycker om att stå och laga mat dag ut och dag in. Blir hellre bjuden på restaurang någonstans och därmed slippa laga mat en dag.

Missförstå mig rätt, det är kul med prylar, men någon måtta får det väl vara. Då ska det i alla fall vara en rolig pryl och inte typ en elvisp.

Nä, nu måste jag jobba.

xoxo
/S

Det finns många minnen, både bra och lite mindre bra. Som tur/otur är besitter jag även en onaturligt välutvecklad förmåga att bara glömma bort allt. Förutom såklart saker som man blivit fruktansvärt generad över. Hmm... Tur det inte händer särskilt ofta!

Okej så ett favoritminne var det alltså. Ja, om det är ett favoritminne eller inte det vet jag inte riktigt, men jag tänker i alla fall berätta om den gången jag och min vän Veronika var på International Live Music Conference på Kensington Gardens Hotel i London. Mest för att hela grejen blev så dråplig egentligen. Hur som haver är det en ganska rolig historia att berätta.

För er som inte vet det så är ILMC ett tillfälle för alla "Live Music Managers" att träffas med sina kollegor och diskutera (vad de nu diskuterar har jag fortfarande ingen aning om), och Kensington Gardens Hotel är ett femstjärnigt hotell i Kensington, London. Personligen tycker jag inte att det är särskilt flashigt, men det duger i krig kan man väl säga.

I alla fall så var en annan vän, Kathrin från Tyskland, i London och hälsade på med anledning av nämnda konferens. Hennes chef hade dessutom inkvarterat henne på nämnda hotell för att allt skulle gå så smidigt som möjligt. I vilket fall som så var vi tre ute på stan och letade efter ett bra uteställe, men efter långt sökande hittade vi aldrig något vi var riktigt nöjda med, så vi bestämde då för att åka tillbaka till hotellet.

Väl på hotellet kom Kathrin på att vi skulle följa med på konferensens efterfest som spenderades i baren på nämnda hotell. Ett problem bara - alla som gick in behövde passerkort. Eftersom Kathrin redan var en deltagare på detta hade hon såklart redan ett, så hon dundrade förbi vakterna och kom efter ett tag tillbaka och sa åt oss att följa med henne.

I hotellkorridoren två våningar upp visar hon sedan upp sitt fynd. Två stycken passerkort till mig och Veronika. Skitbra tyckte vi! Sedan började vi faktiskt läsa på passerkorten och upptäckte till vår stora fasa att vi numera enligt dem hette Tobbe (jag) och Birger (Veronika). Spännande!

Väl vid hotellbaren igen så tågade jag och Veronika förbi vakterna, visade upp passerkorten i ungefär en mikrosekund, och sedan var vi alltså INNE (trots att vakterna när vi gått förbi den sedan kom fram till att något inte stämde, men vid det laget hade vi redan tryckt in oss någonstans mellan U2s live manager och någon annan snubbe). De riktiga Tobbe och Birger fick tillbaka sina passerkort.

Problem nummer två... Konferens alltså. Det innebär att varenda kotte var intresserad av att veta vad man jobbade med för stunden. Det blev en del invecklade lögner om hemliga projekt, etc. Säkert en del närvarande som blev nervösa hihi.

Det var alles! Nu kommer antagligen min blogg att ta en paus till, hmmm, onsdag kanske? Ska till Borås och härja och nu i helgen har vi besök. Men vem vet.. Kanske det dyker upp något ändå? Hold your breath.



Eller kanske inte.

xoxo
/S

Den här dagen har jag bävat för! Jag har faktiskt ingen aning! Har helt förträngt hela saken. Kan det ha varit så värdelöst? Eller är det återigen bara jag som är förvirrad och har noll koll? Tänker riktigt, riktigt hårt men kommer inte fram med någonting. Så som jag låter kan man tro att jag aldrig kysst någon, men det är jag däremot helt hundra på att jag har gjort, en gång eller två.

Eeeh... Ja... Det här kan ju bli ett riktigt kort inlägg, när jag inte vet vad jag ska säga. Får väl skriva om kyssar i allmänhet, i brist på snaskigare material (ledsen ni som sett fram emot det här inlägget).

Så som jag ser det finns det tre typer av kyssar.

Typ 1. Stenansiktet. Hårda kyssar där det mer känns som om man stångas med någon än faktiskt kysser dom. Tänder som slår emot varandra och skavsår på läpparna. Det verkar som om en del tror att det är en tävling, kysser bäst som kysser hårdast. Nå, newsflash, så är inte fallet. Det är bara irriterande och om ni fortsätter stångas sådär kommer ingen att vilja kyssa er igen. Inte så mycket att kyssa en groda som att kyssa en dörr. Fy!

Typ 2. Vattenfallet. Här har vi totala motsatsen. Någon utan muskler i ansiktet som bara slafsar som en stor hund. Det är inte meningen att näsan, hakan och halva kinderna ska vara i er mun när ni kysser någon. Seriöst! Lite självbehärskning. Lite fokusering tack! Det här är antagligen den jobbigaste av varianterna, för när slafsandet är klart så får man försöka torka av ansiktet lite diskret (och kanske även passa på att försöka smita ut genom bakdörren). För mycket saliv är bara äckligt, försök istället att koncentrera er på läpparna istället för att få så stor yta som möjligt in i er käft. Det är som en slemmig dammsugare som hugger tag i ansiktet! Hjälp!

Typ 3. Prinsen. Ja, vad säger man... Här är då mellantinget. Eller inte ens mellanting, utan någon som faktiskt kan kyssa någon utan att bete sig varken som en hård dörr eller som en slemmig dammsugare. Kyssen placeras på läpparna, inte på resten av ansiktet. Tänderna krossas inte. Eventuella skavsår uppstår endast om kyssandet pågår under en längre period. Det är mjukt utan att vara slafsigt. Kyssandet används inte som ett vapen. Ja, jag kan fortsätta mycket längre, men jag tror ni förstår min poäng.

Det var allt, nu måste jag ta tag i KRS.

xoxo
/S

Hmm, ja vad drömmer jag om egentligen? BRA fråga. Hmm... Drömmar som i nattdrömmar, eller drömmar som i önskningar? Aja, strunt samma. Skriver väl lite om båda då (herregud, dom här frågorna är nästan lika otydliga som mina tentafrågor "beskriv en chefs relativa roll i en organisation").

Nattdrömmar kommer jag sällan ihåg, men i natt gjorde jag faktiskt det, för jag blev väckt i grevens tid av väckarklockan. Drömde att jag var gravid, men blev inte tjockare eller något för det. Undrar om jag råkat se ett avsnitt för mycket av "I didn't know I was pregnant" (ett avsnitt måste väl ändå vara ett avsnitt för mycket?) Dessutom skulle jag samtidigt vara med i någon pjäs, och sitta som någon prinsess i ett torn gjort av papier maché. Vingligt.

I vilket fall som så var premiären av den här pjäsen på samma dag som mitt due date, och där var jag uppskuffad i det här pappers tornet som vinglade. Sedan hade även någon kommit på den briljanta idén att tornet skulle bäras omkring på, ungefär som en drake på det kinesiska nyåret. Såklart välte tornet, men jag var helt ok. Någonstans där omkring började min väckarklocka tjuta. Lika bra det, ingen lust att få något barn på halsen, vare sig i mina drömmar eller i riktiga världen.

Jo! Det var ju såklart en elaking med i drömmen också. Man kan inte drömma utan den ondsinta elakingen som man har någonting otalt med. Är det någon som förresten märkt att man drömmer dom mest skruvade drömmarna när man är kissnödig?

Så lite dagdrömmar... Ja, vad säger man? Jag önskar jag kunde vinna drömvinsten på Lotto. Tänk vad mycket jag skulle kunna göra för dom pengarna! Jag skulle i och för sig nog fortsätta plugga, men oj vad jag ändå skulle kunna välja att få mycket mer fritid över.

Hmm, och som dom allra flesta säkert tänker sig i sina dagdrömmar, så är jag smal och snygg och ett riktigt bombshell (dock aldrig blond, go figure), som är bäst på ungefär allt från kampsport till fysik och kemi. Motsvarar det kanske mina ambitioner i verkliga livet? Kanske, förutom det där med smal, kommer knappt ihåg senast jag orkade gå och träna.

Ja, där har vi väl ungefär vad jag drömmer om i vaket och i sovande tillstånd. Emellanåt drömmer jag ju såklart även om att få skälla ut någon jag är arg på, på det perfekta sättet. Tyvärr händer detta oftast i efterhand, när jag redan försökt konfrontera någon och vid det tillfället inte fått ur mig mer än "grrrrrrrrrr" (tänk er ånga som pyser ut genom öronen och jag som står och tuggar fradga).

xoxo
/S

Men... Är inte det här samma sak som dag 10 (eller vilken dag det nu var)? Är folk verkligen så intresserade av att veta vad jag valt för Ellos-outfit idag? Nä, skojade bara, idag är det INTE en kreation från Ellos. Jo, jeansen är det. Jag är ledsen, men kan man köpa jeans med perfekt passform på postorder för 119 kronor så är det exakt det jag tänker göra.

För att inte göra det här till exakt samma som dag 10 så skriver jag bara lite kort om dagens outfit och sen så får det bli lite allmänt om kläder. Okej? Våga inte säga emot, då åka ni på moppo. Jaja.. Som sagt så är dagens jeans från Ellos, svarta, rak modell (möjligen lite bootcut hmm). Tröjan är en illrosa sak från Lindex. Är nog egentligen tänkt att man ska kunna ha på typ stranden eller så på sommaren, men det är så avlägset nu, så jag behövde en färgklick.

När jag letar kläder brukar jag oftast köpa ganska enkla saker. Mycket basic som man kan ha till jobbet utan att behöva skämmas ihjäl. Inte saker som man kanske skulle vända sig om på stan och tänka "wow vad snyggt", men dom fyller sin funktion när jag rumlar runt i sovrummet klockan sex på morgonen och försöker få på mig någonting som är åt rätt håll, är helt och inte skrämmer iväg omgivningen.

Så det är mina vardagskläder. Men vad köper jag då som jag tycker är snyggt? Inte särskilt mycket mönstrat kan jag väl säga. Jag tror på att matcha med accessoarer för att få det att bli roligare. Däremot brukar jag leta efter ett fint material och/eller en snygg skärning. När man är lite tjockis som jag är, och dessutom har en tunn plånbok, så kan detta bli en utmaning i sig, då folk förväntar sig att tjockisar även ska ha a) stora rumpor b) valkar som de vill dölja i tälttröjor.

Jag har ingen stor rumpa. Breda höfter, jovisst, men där bak är det ganska platt, vilket medför att byxor gärna vill hasa ner och sätta sig på ett mycket ocharmigt sätt. Finns ingenting som kan göra mig så vansinnig som att gå omkring och leta efter ett par jeans på stan! Innan jag hittat några som inte är gjorda för ankrumpor så har det flugit gnistor för länge sedan!

Och ja... Tälttröjorna behöver jag väl inte ens kommentera? Vad fan, jag kanske inte är size 0, men jag har iaf en midja! Fåntrattar. Tänker ofta att man borde börja designa tjockiskläder som faktiskt är till för tjockisar och inte så som snobbiga designers (fåntrattar) tycker att tjockiskläder borde se ut, som ärligt talat aldrig ser bra ut ens på modellerna som bär dem.

Märkligt hur det ibland är lättare att hitta en klänning som sitter bra än en tröja (vilket jag för övrigt borde ta och köpa)? Något att tänka på för er designers där ute...

xoxo
/S

Ja, idag är det ju måndag, så jag får väl skriva om förra veckan istället, för hittills denna vecka har jag inte gjort annat än att släpa mig upp ur sängen och gått som en zombie till jobbet (synd att David reda åkt iväg till sitt, han är ju ett fan av zombies).

Så förra veckan… Första veckan tillbaka på arbetet efter julledigheten. Kan väl inte säga att det hände så mycket speciellt. Torsdag var i och för sig röd dag, vilket innebär att jag skulle jobbat halvdag på onsdag också. Jaja, återkommer till den fadäsen.

Så måndag och tisdag var ganska lika varandra. Jag klev upp, åkte till jobbet, jobbade, kom hem, lagade middag, kollade på Morden i Midsomer och sedan gick jag och la mig igen. Läste lite i sängen innan, såklart, eftersom jag inte kan sova annars.

Onsdag var det som sagt halvdag på jobbet, men eftersom kontoret behövde städas och jag dessutom väntade på ett bud, så blev jag i alla fall kvar till klockan var halv fyra. Budet dök aldrig upp, och det syns inte längre att golvet är skurat.

I torsdags… Ja, vad gjorde jag i torsdags egentligen? Låg i soffan antar jag. Kollade på någon film. Träffade typ inte en kotte. David och Henrik drog iväg ut en sväng. Lagade middag. Tror jag. Jo, det måste jag ha gjort. Kom inte ihåg vad jag åt. Eller vad jag hade på mig, och så vidare.

Fredag tillbaka till arbetet. Var på kontoret 07:00, jobbade och slet som ett djur. Inga tecken efter budkillarna (vart sjutton har dom tagit vägen egentligen?). Halv fyra tyckte min kollega att jag kunde gå hem (vi var bara två som jobbade på kontoret) då telefonen höll sig tyst under större delen av dagen.

Helgen har som vanligt gått alldeles för fort. Det har regnat i Göteborg, mycket snö har smält, men under snö göms tyvärr is. Gjorde årets första vurpa utanför Hemköp i lördags. Jag hade inte en chans! Rätt ner i en vattenpöl! Hmpf.

Och nu… Måndag igen.

xoxo

/S

Hej, jag heter Sandra och jag tycker om handväskor(men äger inte så många som är hela). Dagen till ära har jag en silverväska med lite imiterade ormskinnsdetaljer och nitar. Äkta Guess-kopia, straight from Tunisia. Denna fick jag av min mamma, som köpte den mer för att få diskutera priset och göra en bra affär, än för att hon ville ha det (konstiga mamma, den är fiiin!)

Väskan är idag ganska tom, då jag ganska nyligen bytte från min grå fusk-Prada (som numera heter PRA A, då bokstaven D har ramlat av). Så vad kan jag då tänkas ha i min väska... Hmm... Nyckelknippa med arbetsnycklar och två hemnycklar (en som inte passar till någon dörr längre)... Pass, i brist på riktigt ID-kort (ja jag SKA gå och fixa det, men allt sånt där trams kostar ju skjortan), spårvagnskort som jag aktiverade imorse. Vaselin. Inköpslista från måndagens storhandling, som jag även skrivit denna termins skolschema på. Lite kvitton, från Överskottsbolaget och Hemköp. Stora plånboken och rikskuponger. Ja, det var nog allt.

Ifråga om plånbok så är den jag har stor och svart och gjord i skinn, men den funkar alldeles utmärkt tycker jag. Framför allt är det ju bra att det är knäppspänne och dragkedja på den så att allt håller sig på plats. Nackdelen med plånboken är att när man öppnar den så flyger det ut malar. Måste vara dom som äter upp mina pengar hmm... Ja, det är ju ganska många kortfack i denna och det är ju bra, eftersom du nästan måste ha ett kort för att få byta strumpor.

I övrigt inte mycket spännande innehåll i vare sig plånboken eller väskan. Skulle ha skrivit det här inlägget medans jag gick omkring med min andra väska som innehåller ungefär 10 olika läppglanser, ännu mer kvitton, hårspännen halsdukar och så vidare. Där kan det minsann finnas skatter!

Ja, en annan sak som normalt brukar finnas i min handväska är den kurslitteratur jag håller på med för stunden. Men eftersom min termin startar först den 17:e så ligger min kurslitteratur hemma och väntar på att öppnas. Suck... Jag hoppas det blir sommar fort så man får lite energi.

Bilder på väska kommer eventuellt vid senare tillfälle. Om jag orkar.

xoxo
/S

Jag har två systrar, 4 och 8 år yngre än undertecknad (eller 3,5 och 7,5 om vi ska vara noga, nu ska vi inte utmåla mig som äldre än vad jag är hmpf!).

Den äldre av dem, Fia, har kommit in på en utbildning i Uppsala, kulturentreprenörskap tror jag visst att det var. Fråga mig inte vad man gör på den utbildningen, för jag har ingen aning. Efter mycket letande och gnetande har hon till slut hittat ett boende, så nu kan hon vara glad att hon kom in på sitt förstahandsval igen.

Fia spenderar mycket av sin tid med datorn, supernörden brukar jag kalla henne, och får då oftast en sur blick. Ursäkta mig, hon ger inte blickar, hon blänger hehe. Skämt åsido, så spenderar hon mycket tid med att spela spel och att rita, vilket hon är väldigt duktig på. På det stora hela är hon väldigt snäll och söt, men med ett fruktansvärt morgonhumör. Det riktigt spottar och fräser om henne när hon vaknar (undrar om hon blir elektriskt uppladdad av sängkläderna? Måste undersökas!).

Den yngre heter Sara och är känd som den stora retstickan. Väldigt söt och väldigt flickig, och duktig på det mesta om hon själv vill. Sara går på gymnasiet och ska bli frisör. Hon har redan fått klippa mig en gång och jag blev väldigt nöjd. Det är bra att hon får utlopp för sin kreativitet.

Så, tillbaka till retstickan. Det här är alltså tjejen som tjatade till sig det mesta när hon var yngre och när man gnällde på henne fick man till respons ”Ja, men jag får ju den, för jag är BORTSKÄMD” (och ett nöjt flin efteråt). På gott och ont har retstickan vuxit bort lite när hon blivit äldre, men det betyder inte att hon inte kan reta gallfeber på nästan vem som helst. Men hon är även väldigt snäll och glad, så man är inte sur särskilt länge på henne J

Summa kardemumma, så tycker jag väldigt mycket om mina små fjantsystrar.

Fia


Sara
 

xoxo

/S

Kläder. Fy. Missförstå mig rätt, jag älskar kläder, men jag älskar inte att behöva gå omkring och leta efter saker som jag både gillar och som dessutom passar mig. Det är en stor skillnad på att tycka att något är snyggt och att tycka att det där vill jag ha. Därmed är det endast vid mycket sällsynta och plågsamma tillfällen som jag beger mig ner på byn för att leta kläder, och när detta väl sker ser jag till att få det gjort på så kort tid som möjligt. Jag är definitivt inte en person som har något tålamod till att springa in på alla H&M som existerar.

Så dagen till ära har jag på mig ett par kritstrecksrandiga kostymbyxor, med pressveck naturligtvis. De sitter bra och hör inte till den typen som blir fyra storlekar för stora så fort man använt dem en gång, vilket uppskattas mycket. De har hög midja, och jag personligen tycker att de är helt riktiga vardagskläder som jag kan ha till arbetet.

Till detta har jag ett turkost linne, väldigt basic och utan några utsmyckningar. Med andra ord ett ganska tråkigt linne. Hade jag varit lite mer solbränd så hade det kunnat vara väldigt fint, men eftersom det nu är januari så är tyvärr solbrännan borta för länge sedan. Över linnet har jag därför en lång svart skjorta med ¾ärmar. Denna skjorta är jag faktiskt ganska förtjust i, även om den antagligen inte smickrar mig det allra minsta. Men den är bekväm att dra på, och trots att den inte är särskilt rolig så funkar den till jobbet.

Vidare har jag strumpor med röda och lila stjärnor på, och en stor herrklocka med en blingig (om någon tar illa upp för att jag använder ordet blingig så vill jag be att få påminna om att ping numera finns med i SAOL) döskalle i. Runt halsen hänger det ett enkelt silverhalsband med ett litet hjärtformat hänge som jag fick av David när jag fyllde 2009. I år fick jag en matberedare. Hmmm.

Det var alles för nu.

xoxo

/S

Nu är jag tillbaka efter lite jullov, har ni saknat mig?

Ja, vad ska man säga om min tro. Beror väl på hur man ser på saken. Är det någon som blir stött om jag säger att jag tycker det är en massa goja? Till de som tycker det så får jag försöka mildra smällen och säga att i bästa fall är jag agnostiker och sen kan ni sluta läsa.

Jag ser nog mig själv som en ateist. Jag tror i alla fall definitivt inte på någon Gud och ännu mindre på jungrufödslar och sånt där trams. Däremot kan jag väl eventuellt tro på att Jesus eventuellt existerat, men då inte som någon Guds son, utan i så fall som en vanlig snubbe som traskade omkring. Är det inte fler än jag som drar paralleller till charlataner som håller möten, lurar av folk pengar och får dem att tro att de kan bota cancer, hiv, brutna ben, blindhet etc.? Inte för att denne Jesus nödvändigtvis behöver ha varit en sådan, ville bara dra en liten liknelse.

Nu låter jag ännu mer negativt inställd än vad jag egentligen är. Visst tror jag att människor kan finna tröst och styrka i sin tro, vare sig de tror på vetenskap, Gud och Jesus, Moder Jord eller vad de nu kan tro på, och självklart kan det vara en bra grej om det inspirerar människor att leva sitt liv så gott som möjligt, att stödja och hjälpa sina medmänniskor och så vidare. Visst kan det vara en bra grej, men som så mycket annat finns det en baksida.

Tyvärr så leder tro ibland till att det uppkommer riktiga fundamentalister som tolkar Guds, Allahs, Påvens eller Satans ord som någonting bokstavligt. Det är då vi får självmordsbombare, rasistiska homofobpräster, möten i stil med ovan nämnda. Fundamentalisterna är farliga och ser ej längre än sin egen näsa räcker, det vill säga inte särskilt långt såvida de inte är Pinocchio. De misslyckas med att se alla grånyanser i världen och tolkar allt som svart eller vitt (ofta bokstavligen talat har jag märkt). När tro kan gå till dessa extremer så vill i alla fall inte jag ta del av det. Punkt.

xoxo
/S