Witchy McBitch

Nu är jag tillbaka efter lite jullov, har ni saknat mig?

Ja, vad ska man säga om min tro. Beror väl på hur man ser på saken. Är det någon som blir stött om jag säger att jag tycker det är en massa goja? Till de som tycker det så får jag försöka mildra smällen och säga att i bästa fall är jag agnostiker och sen kan ni sluta läsa.

Jag ser nog mig själv som en ateist. Jag tror i alla fall definitivt inte på någon Gud och ännu mindre på jungrufödslar och sånt där trams. Däremot kan jag väl eventuellt tro på att Jesus eventuellt existerat, men då inte som någon Guds son, utan i så fall som en vanlig snubbe som traskade omkring. Är det inte fler än jag som drar paralleller till charlataner som håller möten, lurar av folk pengar och får dem att tro att de kan bota cancer, hiv, brutna ben, blindhet etc.? Inte för att denne Jesus nödvändigtvis behöver ha varit en sådan, ville bara dra en liten liknelse.

Nu låter jag ännu mer negativt inställd än vad jag egentligen är. Visst tror jag att människor kan finna tröst och styrka i sin tro, vare sig de tror på vetenskap, Gud och Jesus, Moder Jord eller vad de nu kan tro på, och självklart kan det vara en bra grej om det inspirerar människor att leva sitt liv så gott som möjligt, att stödja och hjälpa sina medmänniskor och så vidare. Visst kan det vara en bra grej, men som så mycket annat finns det en baksida.

Tyvärr så leder tro ibland till att det uppkommer riktiga fundamentalister som tolkar Guds, Allahs, Påvens eller Satans ord som någonting bokstavligt. Det är då vi får självmordsbombare, rasistiska homofobpräster, möten i stil med ovan nämnda. Fundamentalisterna är farliga och ser ej längre än sin egen näsa räcker, det vill säga inte särskilt långt såvida de inte är Pinocchio. De misslyckas med att se alla grånyanser i världen och tolkar allt som svart eller vitt (ofta bokstavligen talat har jag märkt). När tro kan gå till dessa extremer så vill i alla fall inte jag ta del av det. Punkt.

xoxo
/S