Dag 17. Mitt favoritminne
Det finns många minnen, både bra och lite mindre bra. Som tur/otur är besitter jag även en onaturligt välutvecklad förmåga att bara glömma bort allt. Förutom såklart saker som man blivit fruktansvärt generad över. Hmm... Tur det inte händer särskilt ofta!
Okej så ett favoritminne var det alltså. Ja, om det är ett favoritminne eller inte det vet jag inte riktigt, men jag tänker i alla fall berätta om den gången jag och min vän Veronika var på International Live Music Conference på Kensington Gardens Hotel i London. Mest för att hela grejen blev så dråplig egentligen. Hur som haver är det en ganska rolig historia att berätta.
För er som inte vet det så är ILMC ett tillfälle för alla "Live Music Managers" att träffas med sina kollegor och diskutera (vad de nu diskuterar har jag fortfarande ingen aning om), och Kensington Gardens Hotel är ett femstjärnigt hotell i Kensington, London. Personligen tycker jag inte att det är särskilt flashigt, men det duger i krig kan man väl säga.
I alla fall så var en annan vän, Kathrin från Tyskland, i London och hälsade på med anledning av nämnda konferens. Hennes chef hade dessutom inkvarterat henne på nämnda hotell för att allt skulle gå så smidigt som möjligt. I vilket fall som så var vi tre ute på stan och letade efter ett bra uteställe, men efter långt sökande hittade vi aldrig något vi var riktigt nöjda med, så vi bestämde då för att åka tillbaka till hotellet.
Väl på hotellet kom Kathrin på att vi skulle följa med på konferensens efterfest som spenderades i baren på nämnda hotell. Ett problem bara - alla som gick in behövde passerkort. Eftersom Kathrin redan var en deltagare på detta hade hon såklart redan ett, så hon dundrade förbi vakterna och kom efter ett tag tillbaka och sa åt oss att följa med henne.
I hotellkorridoren två våningar upp visar hon sedan upp sitt fynd. Två stycken passerkort till mig och Veronika. Skitbra tyckte vi! Sedan började vi faktiskt läsa på passerkorten och upptäckte till vår stora fasa att vi numera enligt dem hette Tobbe (jag) och Birger (Veronika). Spännande!
Väl vid hotellbaren igen så tågade jag och Veronika förbi vakterna, visade upp passerkorten i ungefär en mikrosekund, och sedan var vi alltså INNE (trots att vakterna när vi gått förbi den sedan kom fram till att något inte stämde, men vid det laget hade vi redan tryckt in oss någonstans mellan U2s live manager och någon annan snubbe). De riktiga Tobbe och Birger fick tillbaka sina passerkort.
Problem nummer två... Konferens alltså. Det innebär att varenda kotte var intresserad av att veta vad man jobbade med för stunden. Det blev en del invecklade lögner om hemliga projekt, etc. Säkert en del närvarande som blev nervösa hihi.
Det var alles! Nu kommer antagligen min blogg att ta en paus till, hmmm, onsdag kanske? Ska till Borås och härja och nu i helgen har vi besök. Men vem vet.. Kanske det dyker upp något ändå? Hold your breath.
Eller kanske inte.
xoxo
/S
