Witchy McBitch

Hmm, ja vad drömmer jag om egentligen? BRA fråga. Hmm... Drömmar som i nattdrömmar, eller drömmar som i önskningar? Aja, strunt samma. Skriver väl lite om båda då (herregud, dom här frågorna är nästan lika otydliga som mina tentafrågor "beskriv en chefs relativa roll i en organisation").

Nattdrömmar kommer jag sällan ihåg, men i natt gjorde jag faktiskt det, för jag blev väckt i grevens tid av väckarklockan. Drömde att jag var gravid, men blev inte tjockare eller något för det. Undrar om jag råkat se ett avsnitt för mycket av "I didn't know I was pregnant" (ett avsnitt måste väl ändå vara ett avsnitt för mycket?) Dessutom skulle jag samtidigt vara med i någon pjäs, och sitta som någon prinsess i ett torn gjort av papier maché. Vingligt.

I vilket fall som så var premiären av den här pjäsen på samma dag som mitt due date, och där var jag uppskuffad i det här pappers tornet som vinglade. Sedan hade även någon kommit på den briljanta idén att tornet skulle bäras omkring på, ungefär som en drake på det kinesiska nyåret. Såklart välte tornet, men jag var helt ok. Någonstans där omkring började min väckarklocka tjuta. Lika bra det, ingen lust att få något barn på halsen, vare sig i mina drömmar eller i riktiga världen.

Jo! Det var ju såklart en elaking med i drömmen också. Man kan inte drömma utan den ondsinta elakingen som man har någonting otalt med. Är det någon som förresten märkt att man drömmer dom mest skruvade drömmarna när man är kissnödig?

Så lite dagdrömmar... Ja, vad säger man? Jag önskar jag kunde vinna drömvinsten på Lotto. Tänk vad mycket jag skulle kunna göra för dom pengarna! Jag skulle i och för sig nog fortsätta plugga, men oj vad jag ändå skulle kunna välja att få mycket mer fritid över.

Hmm, och som dom allra flesta säkert tänker sig i sina dagdrömmar, så är jag smal och snygg och ett riktigt bombshell (dock aldrig blond, go figure), som är bäst på ungefär allt från kampsport till fysik och kemi. Motsvarar det kanske mina ambitioner i verkliga livet? Kanske, förutom det där med smal, kommer knappt ihåg senast jag orkade gå och träna.

Ja, där har vi väl ungefär vad jag drömmer om i vaket och i sovande tillstånd. Emellanåt drömmer jag ju såklart även om att få skälla ut någon jag är arg på, på det perfekta sättet. Tyvärr händer detta oftast i efterhand, när jag redan försökt konfrontera någon och vid det tillfället inte fått ur mig mer än "grrrrrrrrrr" (tänk er ånga som pyser ut genom öronen och jag som står och tuggar fradga).

xoxo
/S

Men... Är inte det här samma sak som dag 10 (eller vilken dag det nu var)? Är folk verkligen så intresserade av att veta vad jag valt för Ellos-outfit idag? Nä, skojade bara, idag är det INTE en kreation från Ellos. Jo, jeansen är det. Jag är ledsen, men kan man köpa jeans med perfekt passform på postorder för 119 kronor så är det exakt det jag tänker göra.

För att inte göra det här till exakt samma som dag 10 så skriver jag bara lite kort om dagens outfit och sen så får det bli lite allmänt om kläder. Okej? Våga inte säga emot, då åka ni på moppo. Jaja.. Som sagt så är dagens jeans från Ellos, svarta, rak modell (möjligen lite bootcut hmm). Tröjan är en illrosa sak från Lindex. Är nog egentligen tänkt att man ska kunna ha på typ stranden eller så på sommaren, men det är så avlägset nu, så jag behövde en färgklick.

När jag letar kläder brukar jag oftast köpa ganska enkla saker. Mycket basic som man kan ha till jobbet utan att behöva skämmas ihjäl. Inte saker som man kanske skulle vända sig om på stan och tänka "wow vad snyggt", men dom fyller sin funktion när jag rumlar runt i sovrummet klockan sex på morgonen och försöker få på mig någonting som är åt rätt håll, är helt och inte skrämmer iväg omgivningen.

Så det är mina vardagskläder. Men vad köper jag då som jag tycker är snyggt? Inte särskilt mycket mönstrat kan jag väl säga. Jag tror på att matcha med accessoarer för att få det att bli roligare. Däremot brukar jag leta efter ett fint material och/eller en snygg skärning. När man är lite tjockis som jag är, och dessutom har en tunn plånbok, så kan detta bli en utmaning i sig, då folk förväntar sig att tjockisar även ska ha a) stora rumpor b) valkar som de vill dölja i tälttröjor.

Jag har ingen stor rumpa. Breda höfter, jovisst, men där bak är det ganska platt, vilket medför att byxor gärna vill hasa ner och sätta sig på ett mycket ocharmigt sätt. Finns ingenting som kan göra mig så vansinnig som att gå omkring och leta efter ett par jeans på stan! Innan jag hittat några som inte är gjorda för ankrumpor så har det flugit gnistor för länge sedan!

Och ja... Tälttröjorna behöver jag väl inte ens kommentera? Vad fan, jag kanske inte är size 0, men jag har iaf en midja! Fåntrattar. Tänker ofta att man borde börja designa tjockiskläder som faktiskt är till för tjockisar och inte så som snobbiga designers (fåntrattar) tycker att tjockiskläder borde se ut, som ärligt talat aldrig ser bra ut ens på modellerna som bär dem.

Märkligt hur det ibland är lättare att hitta en klänning som sitter bra än en tröja (vilket jag för övrigt borde ta och köpa)? Något att tänka på för er designers där ute...

xoxo
/S

Ja, idag är det ju måndag, så jag får väl skriva om förra veckan istället, för hittills denna vecka har jag inte gjort annat än att släpa mig upp ur sängen och gått som en zombie till jobbet (synd att David reda åkt iväg till sitt, han är ju ett fan av zombies).

Så förra veckan… Första veckan tillbaka på arbetet efter julledigheten. Kan väl inte säga att det hände så mycket speciellt. Torsdag var i och för sig röd dag, vilket innebär att jag skulle jobbat halvdag på onsdag också. Jaja, återkommer till den fadäsen.

Så måndag och tisdag var ganska lika varandra. Jag klev upp, åkte till jobbet, jobbade, kom hem, lagade middag, kollade på Morden i Midsomer och sedan gick jag och la mig igen. Läste lite i sängen innan, såklart, eftersom jag inte kan sova annars.

Onsdag var det som sagt halvdag på jobbet, men eftersom kontoret behövde städas och jag dessutom väntade på ett bud, så blev jag i alla fall kvar till klockan var halv fyra. Budet dök aldrig upp, och det syns inte längre att golvet är skurat.

I torsdags… Ja, vad gjorde jag i torsdags egentligen? Låg i soffan antar jag. Kollade på någon film. Träffade typ inte en kotte. David och Henrik drog iväg ut en sväng. Lagade middag. Tror jag. Jo, det måste jag ha gjort. Kom inte ihåg vad jag åt. Eller vad jag hade på mig, och så vidare.

Fredag tillbaka till arbetet. Var på kontoret 07:00, jobbade och slet som ett djur. Inga tecken efter budkillarna (vart sjutton har dom tagit vägen egentligen?). Halv fyra tyckte min kollega att jag kunde gå hem (vi var bara två som jobbade på kontoret) då telefonen höll sig tyst under större delen av dagen.

Helgen har som vanligt gått alldeles för fort. Det har regnat i Göteborg, mycket snö har smält, men under snö göms tyvärr is. Gjorde årets första vurpa utanför Hemköp i lördags. Jag hade inte en chans! Rätt ner i en vattenpöl! Hmpf.

Och nu… Måndag igen.

xoxo

/S

Hej, jag heter Sandra och jag tycker om handväskor(men äger inte så många som är hela). Dagen till ära har jag en silverväska med lite imiterade ormskinnsdetaljer och nitar. Äkta Guess-kopia, straight from Tunisia. Denna fick jag av min mamma, som köpte den mer för att få diskutera priset och göra en bra affär, än för att hon ville ha det (konstiga mamma, den är fiiin!)

Väskan är idag ganska tom, då jag ganska nyligen bytte från min grå fusk-Prada (som numera heter PRA A, då bokstaven D har ramlat av). Så vad kan jag då tänkas ha i min väska... Hmm... Nyckelknippa med arbetsnycklar och två hemnycklar (en som inte passar till någon dörr längre)... Pass, i brist på riktigt ID-kort (ja jag SKA gå och fixa det, men allt sånt där trams kostar ju skjortan), spårvagnskort som jag aktiverade imorse. Vaselin. Inköpslista från måndagens storhandling, som jag även skrivit denna termins skolschema på. Lite kvitton, från Överskottsbolaget och Hemköp. Stora plånboken och rikskuponger. Ja, det var nog allt.

Ifråga om plånbok så är den jag har stor och svart och gjord i skinn, men den funkar alldeles utmärkt tycker jag. Framför allt är det ju bra att det är knäppspänne och dragkedja på den så att allt håller sig på plats. Nackdelen med plånboken är att när man öppnar den så flyger det ut malar. Måste vara dom som äter upp mina pengar hmm... Ja, det är ju ganska många kortfack i denna och det är ju bra, eftersom du nästan måste ha ett kort för att få byta strumpor.

I övrigt inte mycket spännande innehåll i vare sig plånboken eller väskan. Skulle ha skrivit det här inlägget medans jag gick omkring med min andra väska som innehåller ungefär 10 olika läppglanser, ännu mer kvitton, hårspännen halsdukar och så vidare. Där kan det minsann finnas skatter!

Ja, en annan sak som normalt brukar finnas i min handväska är den kurslitteratur jag håller på med för stunden. Men eftersom min termin startar först den 17:e så ligger min kurslitteratur hemma och väntar på att öppnas. Suck... Jag hoppas det blir sommar fort så man får lite energi.

Bilder på väska kommer eventuellt vid senare tillfälle. Om jag orkar.

xoxo
/S

Jag har två systrar, 4 och 8 år yngre än undertecknad (eller 3,5 och 7,5 om vi ska vara noga, nu ska vi inte utmåla mig som äldre än vad jag är hmpf!).

Den äldre av dem, Fia, har kommit in på en utbildning i Uppsala, kulturentreprenörskap tror jag visst att det var. Fråga mig inte vad man gör på den utbildningen, för jag har ingen aning. Efter mycket letande och gnetande har hon till slut hittat ett boende, så nu kan hon vara glad att hon kom in på sitt förstahandsval igen.

Fia spenderar mycket av sin tid med datorn, supernörden brukar jag kalla henne, och får då oftast en sur blick. Ursäkta mig, hon ger inte blickar, hon blänger hehe. Skämt åsido, så spenderar hon mycket tid med att spela spel och att rita, vilket hon är väldigt duktig på. På det stora hela är hon väldigt snäll och söt, men med ett fruktansvärt morgonhumör. Det riktigt spottar och fräser om henne när hon vaknar (undrar om hon blir elektriskt uppladdad av sängkläderna? Måste undersökas!).

Den yngre heter Sara och är känd som den stora retstickan. Väldigt söt och väldigt flickig, och duktig på det mesta om hon själv vill. Sara går på gymnasiet och ska bli frisör. Hon har redan fått klippa mig en gång och jag blev väldigt nöjd. Det är bra att hon får utlopp för sin kreativitet.

Så, tillbaka till retstickan. Det här är alltså tjejen som tjatade till sig det mesta när hon var yngre och när man gnällde på henne fick man till respons ”Ja, men jag får ju den, för jag är BORTSKÄMD” (och ett nöjt flin efteråt). På gott och ont har retstickan vuxit bort lite när hon blivit äldre, men det betyder inte att hon inte kan reta gallfeber på nästan vem som helst. Men hon är även väldigt snäll och glad, så man är inte sur särskilt länge på henne J

Summa kardemumma, så tycker jag väldigt mycket om mina små fjantsystrar.

Fia


Sara
 

xoxo

/S

Kläder. Fy. Missförstå mig rätt, jag älskar kläder, men jag älskar inte att behöva gå omkring och leta efter saker som jag både gillar och som dessutom passar mig. Det är en stor skillnad på att tycka att något är snyggt och att tycka att det där vill jag ha. Därmed är det endast vid mycket sällsynta och plågsamma tillfällen som jag beger mig ner på byn för att leta kläder, och när detta väl sker ser jag till att få det gjort på så kort tid som möjligt. Jag är definitivt inte en person som har något tålamod till att springa in på alla H&M som existerar.

Så dagen till ära har jag på mig ett par kritstrecksrandiga kostymbyxor, med pressveck naturligtvis. De sitter bra och hör inte till den typen som blir fyra storlekar för stora så fort man använt dem en gång, vilket uppskattas mycket. De har hög midja, och jag personligen tycker att de är helt riktiga vardagskläder som jag kan ha till arbetet.

Till detta har jag ett turkost linne, väldigt basic och utan några utsmyckningar. Med andra ord ett ganska tråkigt linne. Hade jag varit lite mer solbränd så hade det kunnat vara väldigt fint, men eftersom det nu är januari så är tyvärr solbrännan borta för länge sedan. Över linnet har jag därför en lång svart skjorta med ¾ärmar. Denna skjorta är jag faktiskt ganska förtjust i, även om den antagligen inte smickrar mig det allra minsta. Men den är bekväm att dra på, och trots att den inte är särskilt rolig så funkar den till jobbet.

Vidare har jag strumpor med röda och lila stjärnor på, och en stor herrklocka med en blingig (om någon tar illa upp för att jag använder ordet blingig så vill jag be att få påminna om att ping numera finns med i SAOL) döskalle i. Runt halsen hänger det ett enkelt silverhalsband med ett litet hjärtformat hänge som jag fick av David när jag fyllde 2009. I år fick jag en matberedare. Hmmm.

Det var alles för nu.

xoxo

/S

Nu är jag tillbaka efter lite jullov, har ni saknat mig?

Ja, vad ska man säga om min tro. Beror väl på hur man ser på saken. Är det någon som blir stött om jag säger att jag tycker det är en massa goja? Till de som tycker det så får jag försöka mildra smällen och säga att i bästa fall är jag agnostiker och sen kan ni sluta läsa.

Jag ser nog mig själv som en ateist. Jag tror i alla fall definitivt inte på någon Gud och ännu mindre på jungrufödslar och sånt där trams. Däremot kan jag väl eventuellt tro på att Jesus eventuellt existerat, men då inte som någon Guds son, utan i så fall som en vanlig snubbe som traskade omkring. Är det inte fler än jag som drar paralleller till charlataner som håller möten, lurar av folk pengar och får dem att tro att de kan bota cancer, hiv, brutna ben, blindhet etc.? Inte för att denne Jesus nödvändigtvis behöver ha varit en sådan, ville bara dra en liten liknelse.

Nu låter jag ännu mer negativt inställd än vad jag egentligen är. Visst tror jag att människor kan finna tröst och styrka i sin tro, vare sig de tror på vetenskap, Gud och Jesus, Moder Jord eller vad de nu kan tro på, och självklart kan det vara en bra grej om det inspirerar människor att leva sitt liv så gott som möjligt, att stödja och hjälpa sina medmänniskor och så vidare. Visst kan det vara en bra grej, men som så mycket annat finns det en baksida.

Tyvärr så leder tro ibland till att det uppkommer riktiga fundamentalister som tolkar Guds, Allahs, Påvens eller Satans ord som någonting bokstavligt. Det är då vi får självmordsbombare, rasistiska homofobpräster, möten i stil med ovan nämnda. Fundamentalisterna är farliga och ser ej längre än sin egen näsa räcker, det vill säga inte särskilt långt såvida de inte är Pinocchio. De misslyckas med att se alla grånyanser i världen och tolkar allt som svart eller vitt (ofta bokstavligen talat har jag märkt). När tro kan gå till dessa extremer så vill i alla fall inte jag ta del av det. Punkt.

xoxo
/S

Eftersom jag redan bevisat för alla att jag har dåligt minne så struntar vi att skriva om några ögonblick som redan har hänt och fokuserar på nuet.

I just detta ögonblick sitter jag på kontoret, i mjukisbyxor och t-shirt. Inte kanske den konventionella klädseln för kontorsarbete, men eftersom det är dagen före julafton och jag dessutom ska gå tidigt för att åka 70 mil bil så tillät jag mig den lyxen idag.

Klockan är i skrivande stund 07:32 och om cirka 40 minuter borde mina kollegor börja ramla in. Som tur är har jag lite försprång på godiset eftersom jag är först. Synd bara att den skumtomten jag åt var så hård att den knastrade när jag bet i den. Ännu mer synd att det ilar i mina tänder när jag äter den. Stackars mig. Eller förresten… Jag HAR ju faktiskt skumtomtar! Och romerska bågar!

Bredvid mig står telefonen och jag kopplade in mig i svaret för drygt 35 minuter sedan. Än så länge inga samtal, väldigt skönt måste jag säga. Men å andra sidan förväntar jag mig inte att det blir särskilt många samtal idag, med tanke på att det är dagen före julafton och allt.

I övrigt så är jag nöjd just nu. Precis som igår morse började denna morgon med att jag vann ytterligare ett slag med ekonomiavdelningen, den här gången i Brasilien. Eller ja, det var inte så mycket ett slag mot dom som det var ett slag mot tekniken. Älskade teknik, varför hatar du mig?

Slutligen så är jag så trött att det känns som om jag sitter och halvsover på stolen. Resultatet av en kvälls ihärdigt packande (och som vanligt letande efter kameraladdaren – varför är den alltid borta när jag ska ha den?)

xoxo

/S

Vadå bästa vän? Trams. Som jag sagt så är det nog David i dagsläget, men nu har han redan fått ett inlägg, så då får det bli person nummer två som står mig närmast. Vem då undrar ni då? Jo, jag själv såklart! Inser att jag redan fått ett inlägg dedikerat till mig själv, men nu är jag lite egotrippad (och jag sitter dessutom på jobbet och har precis vunnit en dust mot våra dokumentationskontrollanter i Indien, så jag känner mig en smula cocky).

Så, varför är jag kompis med mig själv? Ja, jag vet själv vad jag tycker om för mat, så om jag beställer mat till mig själv får jag alltid något gott, om inte restaurangen är värdelös. Köper jag present till mig själv får jag alltid den perfekta presenten. Dessutom är det ingen som spenderar så mycket pengar på att få mig att må bra som jag själv, även om pengarna helt ärligt har fått gå till helt andra saker den sista tiden.

Vidare så är det bara jag som orkar lyssna på mig själv om jag haft en dålig dag, och jag vet precis vad som piggar upp mig när jag känner mig trött och orkeslös (det vill säga, inte mycket, så låt mig ligga ifred och sova i soffan). Och när jag är pigg känner jag mig själv tillräckligt för att veta att jag kan flytta berg om det krävs. Inte bokstavligen talat, utan metaforiskt, okej?!

Nackdelen är väl att samtidigt som man är sig själv närmast så kan man samtidigt vara sin värsta fiende? Men den diskussionen sparar vi till någon annan gång.

xoxo

/S

Min dag… Ja, den var väl lagom spännande. Gick upp vid sex, åt frukost, exakt 06:27 gick jag ut genom dörren och lufsade ner till spårvagnen (inte så mycket lufsade som åkte isbana kanske). Spårvagnen var i tid, vilket den vagn jag tar på morgonen oftast är. Lucky me! Kom till Redbergsplatsen där jag bytte till buss 60 för att slippa halka fram ännu mer.

Var på kontoret cirka 07:10, som vanligt nästan en timma tidig. Tycker det är ganska skönt den timmen när man är ensam på kontoret och telefonerna inte börjat ringa ännu. Synd att jag inte får betalt för det, eftersom jag ändå brukar jobba under den timmen (och skriva blogginlägg). Halv åtta kom Henrik, vilket jag fann mycket förvånande, då mina kollegor normalt sett brukar dyka upp någon gång mellan 08:10 och 08:45!

Så var det slit och släp hela dagen, lämnade inte ens kontoret för lunch, utan lunchen intogs vid skrivbordet. Som vanligt skällandes på mina kollegor som sitter på andra sidan jordklotet. Hur kan det komma sig att ingen är lika smart och logisk som jag? Pust… Jaja, jag gör mitt bästa för att de ska lära sig.

Kom hem strax efter fem på eftermiddagen och lagade mat. Middag blev en variant av Paneng Gai. Inte riktigt lika god som den man får när man går ut och äter, men definitivt fullt ätbar. Mätt blev jag i alla fall, och jag tror pojkarna var nöjda, trots att den var stark. Fortsatte min kväll med att titta på när Henrik gjorde sig i ordning för krogen och David bråkade med datorn för att få grafikkortet att fungera som det skulle.

Jagade bort David från datorn och började sätta ihop låtlistor för vår kommande bilresa (70 mil på torsdag). I min mening är det bäst att ha riktigt blandad musik så ingen kan gissa vad nästa kommer att bli. Keeps you on your toes! Så, min lista är en salig blandning av metal, hip hop, ska och lite dunka dunka. Blir intressant att se vad pojkarna säger!

Som avslutning på kvällen tittade vi på Filip och Fredrik mot Stefan Holm. Efter 50% reklam och tre deltävlingar var det slut, och så var även jag. Då var det dags att krypa till kojs och i vanlig ordning var jag tvungen att läsa lite först, annars kan jag inte somna. Igår blev det Alice Sebold – Flickan från ovan. Igen. Men den är så bra! Även om jag tycker den engelska titeln är sååå mycket bättre än den svenska. The Lovely Bones vs. Flickan från ovan?

xoxo

/S

Inledde dagen med två skivor vörtbröd och gräddost på dem. Är det jul så är det! Till det drack jag som vanligt en stor mugg med Earl Grey blandat med lite mjölk. Och då var det såklart inte det vanliga Lipton eller Tetley Earl Grey (blä), utan jag köper mitt te hos en liten gubbe i Haga. Riktigt starkt ska det vara mmm.

Sen kom jag då till jobbet och eftersom det är juletider så betyder det även att julgodiset kommer! Så lite choklad har det såklart slunkit ner. Särskilt förtjust i några bollar med mörk choklad på utsidan och vit pepparmintchoklad inuti.

Tillslut så är det dags för lunch och i vanlig ordning blir det då rester från gårdagens middag. Just idag blev det ekologiska köttbullar med gräddsås, rårörda lingon och potatis. Det är konstigt hur man alltid är svältande från klockan tio på dagen fram tills lunch på måndagar. Måndagar är alltså hårda dagar för matvrak (man kan ju inte äta sig mätt på godis under förmiddagen, måste ju tänkte lite på figuren – cirkeln that is).

För ovanlighetens skull fick vi lite eftermiddagsfika på kontoret, bestående av glögg och pepparkaka. Och i samband med att glöggen kom fick vi även en till julklapp bestående av en massa godis. Pust. Det är hårt att vara godisråtta!

Efter många timmars hårt slit så får man äntligen åka hem. Middagen bestod av spaghetti och köttfärssås (köttfärssåsen blev något vattnig, måste ha varit krossade tomaternas fel hmm). Mycket parmesan på såklart. På det stora hela en god middag, men knappast särskilt originell.

Det var dagens mat, jag har säkert missat någonting, det är ju som sagt jul och då äter man ju konstant…

xoxo

/S

Aaah, äntligen en dag då jag kan vara hur cynisk jag vill. Inte för att så nödvändigtvis behöver bli fallet, men det återstår att se. Jag börjar skriva, så ser vi vad som händer helt enkelt.

Så. Vart ska vi börja? Kärlek för mig är när man är beredd att dela med sig av det man har, även om man inte har någonting. När du bryr dig om någon tillräckligt för att släppa vad det än är du håller på med för att hjälpa dom, och du är beredd att dela med dig av samtliga organ i kroppen om det skulle krävas (man får hoppas att det aldrig händer dock).

Sammanfattningsvis kan man kanske säga att kärlek är en stark känsla av samhörighet och beskyddande. Men vad är då en känsla om inte annat än hjärnsignaler? Ska vi verkligen gå in så på detaljnivå? Ja, jag skulle antagligen gjort det om jag var mer inläst på ämnet (men som tur är så är jag inte det). Poängen är alltså: kärlek är inte annat än mekaniska signaler. Men det låter alldeles för trist och, ja, mekaniskt, så jag står fast vid min första beskrivning.

Tror jag på den stora kärleken, the one, den där som man ser på filmer? Nej, det kan du ge dig katten på att jag inte gör. Jag vill gärna tro att det är så, men är samtidigt så pass realistisk att jag kan inse att filmkärlek hör hemma på bioduken. Tack och lov kanske man ska säga. Skulle någon uppvakta en så intensivt som i filmerna skulle jag antagligen lägga benen på ryggen och springa all världens väg. Jag tror att många som letar efter kärlek (romantisk kärlek) lägger alldeles för stor vikt vid filmkärleken och de storslagna gesterna, vilket gör att dom kan missa hur viktigt det är med de små vardagsgesterna.

Personligen är jag nöjd med dom små uttrycken för kärlek som finns. Till exempel möjligheten att få sjunga små larviga sånger utan att någon säger åt mig att hålla käften, att kunna gå ut och äta med någon och få veta om jag har sås över halva ansiktet, att ha någon som kan slå igång vattenkokaren när jag har ont i halsen och vill ha te och så vidare.

Avslutar det här med lite larvsång.

Tre sångexempel, gissa musiken:

• Bab – Babasar, Bab – Baaabasar
• Dunderidunderidunderidunder Daaddeeee, Dunderidunderidunderidun Dunderidunderdunder
• Mutter uuutter, mutter uuttt, mutter uuuutteeeer, mutter utt utt utt.

Svar:

• Balthazar (även känt som Saras sång)
• Bonanza (Dunder-Daddes sång)
• Indiana Jones/Jöns (Mammas sång)

xoxo

/S

Då var det dags att vara puttinuttiga igen, suck. Men det ska nog gå bra, för det är ju trots allt två av världens bästa människor jag ska få skriva om!

Är som sagt en riktig mammagris. Hon är den ni ska skylla på om ni tycker jag är för ironisk och cynisk. Irony is the spice of life som sagt, eller hur var det nu mamma? Mamma, Susanne, arbetar som högstadielärare i svenska och samhällsämnen. Får jag bara använda fem ord för att beskriva henne skulle jag säga språkpolis, bokmal, gourmetkock, Mario Kart-champion och skogsmulle. Men bara för att hon är skogsmulle betyder det inte att hon ser ut som en, så det så! Nä, mamma är den bästa, snällaste och finaste mamman man kan ha. Känn er avundsjuka! Ha! Jag brukar ringa hem ungefär en gång i veckan och prata med mamma - när jag har tid det vill säga - för det är sällan samtalen blir kortare än en timme.


Och så var det herrn i huset, Börje, eller Bulle som han har hetat internt de senaste 10 åren eller så. Fem ord: raggarbilar, musik, politik, skinnjackor och våfflor! Här har vi herrn som inte äger bara en, inte bara två, utan ungefär 532 skinnjackor i olika modeller och färger (och tyngder). Detsamma gäller antalet bilar. Även om mamma är kocken i huset, så får man dock säga att Bulle gör väldigt bra våfflor. Han är rolig, generös och bjuder gärna på sig själv, kan alltid få en att skratta. Fortfarande (7-8 år senare) skrattar jag åt när han kom och skulle fika med mig och Kicki i Östersund och dök upp i jeans, orange skjorta, Ray Bans och guldkedja runt halsen. Behöver jag lägga till att innan han fick följa med in på fiket fick han knäppa en extra knapp i skjortan? ;)

Summa summarum… Jag har världens bästa föräldrar och jag har enbart dom att tacka (och ni att skälla på) för att jag är den person jag är idag.

xoxo
/S


Ps. Jag ville inte att bilderna skulle ligga såhär, men eftersom jag och det här formatet tydligen avskyr varandra så fick det bli så ändå. 

Oj… Bra fråga. Vilken typ av kärlek menar man? Antar det är fri tolkning som gäller. Från början hade jag tänkt skriva om hunden Pentus här. Det var en riktig kompis det (trots att han knuffade ner mig i snöhögar när jag kom hem från skolan och stal min mössa). Men det jag skrev blev inte särskilt bra, antar att det är för länge sedan nu, tyvärr.

Tanke nummer två är att jag skulle skriva något om mamma, för det är nog ändå alla småflickors första kärlek. I alla fall när man är en sån mammagris som jag! Men det får vi ändå spara till nästa inlägg.

Så vad ska jag då skriva om? Ja, istället för en första kärlek, varför inte skriva något om den nuvarande? Har noterat att det faktiskt inte finns någon rubrik för det, så varför inte?

Som sagt så bor jag tillsammans med David. Vi har varit tillsammans sedan mars 2008, tror jag i alla fall - åren flyter ihop, och förlovade oss 6:e mars 2009 (det vet jag dock för det står i ringen). Vi träffades när han bodde tillsammans med min kompis Kicki i Oslo och jag hälsade på för en helg bestående av öl och tv-spel. Kärlek vid första ögonkastet, njae kanske inte riktigt. Snarare fjärde eller femte. Över en kebab i pitabröd med den starkaste kebabsåsen jag ätit till dags dato.

I augusti samma år flyttade han ifrån Kicki och flyttade in med mig i Göteborg istället. Just nu har vi (läs jag) projekt att ta honom till alla kontinenter (i alla fall där det finns värme och stränder hihi). Hittills är Nordamerika (Los Angeles) och Afrika (Djerba) avklarat i alla fall. Vi kanske inte alltid kommer överens, men för det mesta gör vi det och han har definitivt blivit min bästa vän under den tid vi varit tillsammans, och varje dag är jag glad över att få vara med honom.

Det var nog med puttinuttighet för den här gången. Ser fram emot dag fyra när jag kan sluta skriva puttinuttigheter och återgå till mitt cyniska själv igen.

xoxo

/S

Vi börjar med en kort introduktion. Jag heter Sandra och bor i Göteborg med min sambo David och hans kompis Henrik. För tillfället så jobbar jag med transporter och studerar samtidigt till bibliotekarie. Inga husdjur just nu, för tillfället räcker det med herrarna, plus att jag inte skulle vilja utsätta en hund för att springa i trapporna hos mig varje dag. Har mamsi, papsi och syskonen på betryggande avstånd uppe i Jämtland (näää, bara skojar - ni vet att jag saknar er).

Ja, vem är då jag…? Envis, brutalt ärlig när det krävs, upptagen och en riktig dålig förlorare. Jag skulle kunna beskriva mig själv som snäll, glad, pålitlig och så vidare men hur kul är det att läsa egentligen? Så istället… Fem saker som säger något om mig, på gott och ont.

1. Stör mig vansinnigt mycket på människor som är överdrivet positiva (ge mig hellre en riktig cyniker). Jag är inte nödvändigtvis en pessimist, men definitivt en realist.
2. Tror inte på kartor, har tillräckligt bra lokalsinne ändå – än så länge har jag inte gått vilse!
3. Om en bok är tillräckligt bra kan jag läsa 300 sidor på en kväll, det vill säga under de timmar från jag gått och lagt mig tills att jag släcker lampan… Två, tre timmar om jag läser något bra då kanske.
4. Blir fysiskt våldsam om jag förlorar. Avskyr sport, men tenderar att vara väldigt bra på det om jag ser att jag är på väg att förlora. Har dock gett upp min Alfapetkarriär, i samband med att ord som exempelvis ”blipp” och ett felstavat halloumi (hallomi) kom med i SAOL.
5. Jag kan praktiskt taget sova, skriva tenta, laga mat, dirigera en container från punkt A på jorden till punkt B på jorden, samtidigt. Och detta görs såklart ståendes upp och ner på en enhjuling. Multitasker of the year.

Det var allt för den här gången. Inser att jag inte låter särskilt ödmjuk, men om det är någon gång jantelagen ska vara bannlyst, borde det ju vara på Internet, i min egen blogg?

xoxo

/S