Witchy McBitch

Då var det dags att vara puttinuttiga igen, suck. Men det ska nog gå bra, för det är ju trots allt två av världens bästa människor jag ska få skriva om!

Är som sagt en riktig mammagris. Hon är den ni ska skylla på om ni tycker jag är för ironisk och cynisk. Irony is the spice of life som sagt, eller hur var det nu mamma? Mamma, Susanne, arbetar som högstadielärare i svenska och samhällsämnen. Får jag bara använda fem ord för att beskriva henne skulle jag säga språkpolis, bokmal, gourmetkock, Mario Kart-champion och skogsmulle. Men bara för att hon är skogsmulle betyder det inte att hon ser ut som en, så det så! Nä, mamma är den bästa, snällaste och finaste mamman man kan ha. Känn er avundsjuka! Ha! Jag brukar ringa hem ungefär en gång i veckan och prata med mamma - när jag har tid det vill säga - för det är sällan samtalen blir kortare än en timme.


Och så var det herrn i huset, Börje, eller Bulle som han har hetat internt de senaste 10 åren eller så. Fem ord: raggarbilar, musik, politik, skinnjackor och våfflor! Här har vi herrn som inte äger bara en, inte bara två, utan ungefär 532 skinnjackor i olika modeller och färger (och tyngder). Detsamma gäller antalet bilar. Även om mamma är kocken i huset, så får man dock säga att Bulle gör väldigt bra våfflor. Han är rolig, generös och bjuder gärna på sig själv, kan alltid få en att skratta. Fortfarande (7-8 år senare) skrattar jag åt när han kom och skulle fika med mig och Kicki i Östersund och dök upp i jeans, orange skjorta, Ray Bans och guldkedja runt halsen. Behöver jag lägga till att innan han fick följa med in på fiket fick han knäppa en extra knapp i skjortan? ;)

Summa summarum… Jag har världens bästa föräldrar och jag har enbart dom att tacka (och ni att skälla på) för att jag är den person jag är idag.

xoxo
/S


Ps. Jag ville inte att bilderna skulle ligga såhär, men eftersom jag och det här formatet tydligen avskyr varandra så fick det bli så ändå.