Witchy McBitch

Generellt sett är det nog det samma som för de flesta tror jag. Om jag blir av med jobbet, hur ska jag klara mig då? Tänk om något skulle hända någon jag älskar? Tänk om jag skulle bli med barn när jag inte är redo för det? Och så vidare, ni förstår poängen. Det är väl ganska normala saker att vara orolig över antar jag. Men om det är rädslor direkt, det vet jag inte om jag kan säga... Men definitivt orosmoment.

En annan sak jag är rädd för det är att fastna i livet tror jag. Att komma till en plats där man står och trampar och bara funderar på om det inte ska bli bättre än såhär. Det handlar väl om att förväntningarna på livet inte motsvarar det faktiska fysiska livet för tillfället, men det är ändå en sådan sak jag skulle kunna vakna av mitt i natten och tänka på Som tur är brukar de tankarna försvinna på morgonen igen. Funderar på om det kan ha lite med !duktig flicka".syndromet att göra. Att man alltid vill sträva efter perfektion?

På många plan har jag totalt övergett det där med duktig flicka. Jag avskyr att städa, avskyr att tvätta, jag känner inget behov av att vara trendigast eller snyggast, men innerst inne har nog alla en liten släng av det syndromet. I alla fall jag har svårt för att inte planera saker in i minsta detalj. Om jag ska resa någonstans brukar jag veta in i minsta detalj vart hotellet ligger, vad växelkursen står i, vad man bör ha med sig och så vidare. Det finns en nivå av mig som alltid vill ha perfektion. Att förlora är inte ett alternativ, att ge upp visar bara hur svag du är och så vidare.

Nya människor kan jag också tycka är jobbigt, om de kommer i stora klungor och jag inte har någonstans att dra mig tillbaka och ta en andningspaus. Det går bra om det är tidsbegrönsat, men att vara uppi massor med nya människor och ha förväntningarna på sig att man ska vara trevlig och glad, rolig och charmig är en pina. Jag tycker inte det är kul. Det är dock något som kommit de senaste åren, tidigare har jag inte tyckt det varit några problem. Antingen är det att jag är alldeles för ensam och inte är van vid människor längre, eller så är det för att förväntningarna höjs ju äldre du blir. Någonting i den stilen i alla fall.

Ja, det var lite om lite. Jag är för övrigt inte särskilt förtjust i fiskar. De är slemmiga och äckliga och jag skriker om jag måste ta i en.

Tack för mig!

xoxo
/S