Dag 30. Ett sista ögonblick
Sista inlägget på det här tramset. Det var väl för väl... Men i vanlig ordning har jag ingen aning om vad jag ska skriva om. Ett sista ögonblick. Det låter så dramatiskt. Det känns som om man borde skriva någonting om döden, eller att göra slut eller någonting annat som är jobbigt och inte det minsta kul.
Men egentligen, vad är det som säger att ett sista ögonblick behöver vara någonting tragiskt? Det går ju att vända på det. Det sista ögonblicket innan sommarlovet, innan kyssen, innan vad det nu kan vara.
För stunden just nu så är nog mitt mest älskade och mest hatade sista ögonblick, den minuten innan man måste tvinga sig upp ur sängen. När den är varm och man har gosat ner sig som allra bäst. Allra sista ögonblicket innan man måste svänga benen över kanten och vakna till på riktigt. Personligen tycker jag det blir jobbigare och jobbigare varje dag att masa sig ur den. Skulle med glädje stanna kvar några timmar till.
Gäsp... Nu måste jag jobba.
Ack och ve.
//S
håller med om det! .. sista ögonblicket innan man kliver upp .. blääh..
Hm, ja det kan vara skönt att gå upp också...T.ex. när man vet att man är ledig och kan sätta sig i soffan och dega...
