Witchy McBitch

Hej alla och ledsen för det långa uppehållet. Har fullt upp med skola och jobb, så det blir tyvärr inte så mycket tid över till bloggen. Dessutom känns det lite som om de roliga delarna av den här grejen redan är gjorda. Jaja, jag ska ta mig igenom det som är kvar så kan jag skriva om vad jag vill sen!

Så, vad får mig då att gråta? Inte särskilt mycket tror jag. Gråter inte direkt till filmer och sånt jag ser på TV. Min naturliga reaktion till mycket är nog snarare att jag blir arg och frustrerad snarare än att jag blir ledsen. Å andra sidan kan jag ibland bli så frustrerad så jag börjar gråta. Konkreta exempel kan jag dock inte ge... Eller jo, det har jag väl, men de involverar andra personer och jag tänker inte göra den här bloggen till någon form av påhoppsforum.

Annars kan jag gråta för att någon jag älskar är upprörd. Sympatitårar. Det knyter sig i bröstet när någon jag älskar lider.

I sömnen har jag en tendens att gråta, men det kan jag inte heller berätta om eftersom jag sällan kommer ihåg varför. Jaja. Vi kan väl nöja oss med att säga att det är sällan jag gråter för att jag personligen är ledsen.

Nu ska jag sätta mig och sucka över att jag glömt mina skolsaker hemma på byrån i hallen. Skulle verkligen behövt fortsätta med dem idag, men jag får väl ta mig i kragen och försöka ta itu med det i eftermiddag istället. Bara 17 veckor kvar till semestern!

xoxo
/S