Witchy McBitch

Hej alla och ledsen för det långa uppehållet. Har fullt upp med skola och jobb, så det blir tyvärr inte så mycket tid över till bloggen. Dessutom känns det lite som om de roliga delarna av den här grejen redan är gjorda. Jaja, jag ska ta mig igenom det som är kvar så kan jag skriva om vad jag vill sen!

Så, vad får mig då att gråta? Inte särskilt mycket tror jag. Gråter inte direkt till filmer och sånt jag ser på TV. Min naturliga reaktion till mycket är nog snarare att jag blir arg och frustrerad snarare än att jag blir ledsen. Å andra sidan kan jag ibland bli så frustrerad så jag börjar gråta. Konkreta exempel kan jag dock inte ge... Eller jo, det har jag väl, men de involverar andra personer och jag tänker inte göra den här bloggen till någon form av påhoppsforum.

Annars kan jag gråta för att någon jag älskar är upprörd. Sympatitårar. Det knyter sig i bröstet när någon jag älskar lider.

I sömnen har jag en tendens att gråta, men det kan jag inte heller berätta om eftersom jag sällan kommer ihåg varför. Jaja. Vi kan väl nöja oss med att säga att det är sällan jag gråter för att jag personligen är ledsen.

Nu ska jag sätta mig och sucka över att jag glömt mina skolsaker hemma på byrån i hallen. Skulle verkligen behövt fortsätta med dem idag, men jag får väl ta mig i kragen och försöka ta itu med det i eftermiddag istället. Bara 17 veckor kvar till semestern!

xoxo
/S

Jag mår bättre av musik, film och framför allt böcker. Har alltid läst mycket och det är detta jag gör för att koppla av. Har inga speciella preferenser inom litteraturen, förutom att det inte ska vara sci-fi eller för mycket mumbo jumbo andar hit och andar dit. Har inget tålamod med det, vare sig i verkliga livet eller i fiktionen. Generellt sett så dras jag åt saker som är surrealistiskt realistiska kanske man kan säga. Några långt stående favoriter hos mig är John Marsdens serie om ett gäng ungdomar i Australien som beger sig ut för att campa och när de kommer tillbaka är allt förändrat och landet är belägrat av utländska soldater. Historien i sig är ganska osannolik, men är ändå tankeväckande och skrivet på ett sätt som gör att man inte vill lägga ifrån sig böckerna.

Gillar även att läsa deckare, förutsatt att de inte är alldeles för uppenbara. Gillar även att läsa viss chick litt, om du är för tvåloperiga. Dessa är dock oftast vad jag läser om jag har mycket att göra, då de ej kräver särskilt stor hjärnkapacitet för att ta sig igenom (det låter kanske som någonting negativt, men det jag menar är bara att de är så pass lättlästa och ofta humoristiskt formulerade att de gör de väldigt enkla att ta sig igenom). Vidare tycker jag att Harry Potter-böckerna varit väldigt bra. Här har vi ett exempel på sci-fi som jag faktiskt tycker om. Märkligt nog. Men det är väl antagligen för att de inte har den överambitiösa, lite pretentiösa tonen som jag tycker att man annars ofta finner. Har otroligt svårt för Tolkiens böcker, de är för mig riktiga sömnpiller, och även för Stephen Kings böcker. Jag försöker verkligen, men när det inte händer någonting under de första 500 sidorna så tappar jag faktiskt intresset.

Annars så tycker jag även om att laga mat. Eller egentligen mest att äta den, men någon måste ju göra grovarbetet också? Går gärna ut och äter lite då och då, tyvärr tillåter inte ekonomin att det sker allt för ofta.

xoxo
/S