Dag 28. Det här saknar jag
Gnista. Det är vad jag saknar. Just nu i alla fall. Jag jobbar på som vanligt, jag pluggar på som vanligt och jag kommer hem som vanligt på kvällen. Men det känns väldigt montont. Tekniskt sett har jag ingenting emot monotonin, men det känns inte som om det någonsin kommer förändras, och det gnager på mig.
Såhär är det... Jag är så trött när jag väl kommer hem på eftermiddagarna att jag bokstavligen talat ser prickar framför ögonen. Kom inte och säg att det beror på att jag inte sover tillräckligt, skulle jag kunna sova mer skulle jag göra det.
Med andra ord så är det är månader sedan jag sist var ut på någonting, och ännu längre sedan jag var ute och faktiskt tyckte att det var värt det. Vi har haft folk över i lägenheten och haft kalas, men har jag då inte gått och lagt mig senast klockan tolv, så har jag suttit vaken till morgonkvisten och därmed förstört resterande helg.
Så min poäng är att jag saknar gnista. Punkt.
Ibland känns det som om man bara skulle vilja försvinna och börja om från scratch. Suck.
xoxo
/S
