Dag 8. Ett ögonblick
Eftersom jag redan bevisat för alla att jag har dåligt minne så struntar vi att skriva om några ögonblick som redan har hänt och fokuserar på nuet.
I just detta ögonblick sitter jag på kontoret, i mjukisbyxor och t-shirt. Inte kanske den konventionella klädseln för kontorsarbete, men eftersom det är dagen före julafton och jag dessutom ska gå tidigt för att åka 70 mil bil så tillät jag mig den lyxen idag.
Klockan är i skrivande stund 07:32 och om cirka 40 minuter borde mina kollegor börja ramla in. Som tur är har jag lite försprång på godiset eftersom jag är först. Synd bara att den skumtomten jag åt var så hård att den knastrade när jag bet i den. Ännu mer synd att det ilar i mina tänder när jag äter den. Stackars mig. Eller förresten… Jag HAR ju faktiskt skumtomtar! Och romerska bågar!
Bredvid mig står telefonen och jag kopplade in mig i svaret för drygt 35 minuter sedan. Än så länge inga samtal, väldigt skönt måste jag säga. Men å andra sidan förväntar jag mig inte att det blir särskilt många samtal idag, med tanke på att det är dagen före julafton och allt.
I övrigt så är jag nöjd just nu. Precis som igår morse började denna morgon med att jag vann ytterligare ett slag med ekonomiavdelningen, den här gången i Brasilien. Eller ja, det var inte så mycket ett slag mot dom som det var ett slag mot tekniken. Älskade teknik, varför hatar du mig?
Slutligen så är jag så trött att det känns som om jag sitter och halvsover på stolen. Resultatet av en kvälls ihärdigt packande (och som vanligt letande efter kameraladdaren – varför är den alltid borta när jag ska ha den?)
xoxo
/S
